Hur var det nu egentligen med:

Kärleken.

Jag älskar många saker, min familj, mina vänner, mina fritidsaktiviteter. Men är det samma typ av kärlek jag hyser gentemot alla dessa kategorier, oavsett om det gäller människor eller objekt. Det finns såklart ett tvetydigt svar på detta som bottnar sig i kärlekens natur.

I kärlekens natur ligger en rad olika egenskaper som är starkt förknippade med vad vi människor anser kärlek vara. Det handlar om begrepp som ”tillit” eller tålmodighet. (Se kärlekens lov. Ref). Men det vi ofta glömmer, inte minst jag själv, är passionen! Passionen är kärlekens huvudsakliga drivkraft och det som gör att kärlek kan uppstå, att kärlek finnas och att kärleken kan leva för evigt. Passion kan inte existera utan kärlek och ingen kärlek utan passion. Utan vare sig det ena eller det andra kan ingetdera existera till sin fulla rätt. Att vara passionerad är att känna, att man lägger sin själ öppet inför de sinnesintryck och känslor som man möts med. Att hänge sig.

Min Gud, är en passionens gud. Som lever i allt och som inspirerar mig till att vara passionerad i allt jag gör. Där passionen finns, där finns därför också min gud. En Gud som bor i varje människas hjärta och vill komma ut, få kämpa passionerat och inte minst, få älska en/flera andra människor. Passionen finns i den vildaste av känslostormar men också det lugnaste av betraktande från avstånd.

Kärleken kan aldrig förminskas, inte av ord, normer eller av någon annan människa. Vi tänker ofta på kärlek som den mellan man och kvinna, mellan förälder och barn och nu mer och kanske mellan vänner. Men kärleken är större! Kärleken är för det första inte människans att skapa och för det andra inte att äga. Kärleken är en gåva som vi alla människor har fått och som ingen kan ta ifrån oss, ett förvaltarskap genom Guds yttersta kärlek till oss. Vi kan välja att stoppa undan kärleken som en följd av lögn, svek och förtal. Men, i vårt uppdrag som människor ligger det att alltid älska, oavsett vem och vilka vi möter.

Vad försöker jag, i all min visdom, då säga? Jo, att svaret på min ursprungliga fråga, är att det inte spelar någon roll hur vår kärlek tar sig uttryck, om det gäller relationer eller gentemot annat, så länge vi gör det i kärlek.

Slutligen, det enklaste av budskap: Älska, av hela ditt hjärta och i allt du gör.

בְּרֵאשִׁית

Detta är begynnelsen på en kort blogg som skall handla om en ung kristens bekännelser, tankar och värderingar mitt ibland religionens död, ungdomens påstådda dekadens och inte minst mötet med andra människor.

Det du läser här ska förhoppningsvis få dig att bli upprörd, få dig glad eller åtminstone inte lämna dig likgiltig. För likgiltighet, mina vänner, är 2000-talets synd. Likgiltigheten inför varandra, inför våra närmaste och inför de som står en bit ifrån oss. Ecce Homo är de vackraste ord jag hört. Se Människan, var människa! För du är varken mer eller mindre i din ensamhet eller med alla andra på jorden.

Inse detta och du inser det som kanske är för obekvämt: att det inte spelar någon roll om du är rik eller om du besitter all kunskap. Det enda som spelar roll är kärleken, kärleken till dig själv, till människan. "Om jag talar både människors och Änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal" (1 Kor 1). Ecce Homo, se människan och se att kärleken övervinner allt. Gör den inte mindre än vad den är, inget kan förminska kärleken, den finns i våra val vi gör, den finns där i mötet med människor och i orden vi talar, i tankarna vi tänker. Tänk! Tänk kärlek, gör kärlek, inte bara genom en kyss utan också genom kampen! Kampen mot orättvisorna och kampen mot förtrycket gentemot människan. Låt oss tillsammans vara allt vi kan vara.

När jag talar med en människa gör jag det så gott jag kan utifrån kärlek. När jag ger en god vän ett råd, gör jag det av kärlek och så att det speglar kärleken till allt levande. När jag möter en ny människa försöker jag se allt det goda i denne, försöker hitta den gudomliga anden i oss alla, det som binder oss samman. Att vara människa är också att vara bristfällig, att vara egoistisk och ond, men det finns förlåtelse att få, inte bara från gud utan från våra medmänniskor, vi måste bara våga tro på kärleken. Att kärleken till vår nästa övervinner allt, Ecce Homo. Låt kärleken till människan och dig själv övervinna allt. Älska din nästa så som dig själv.

<><