Kärleken.
Jag älskar många saker, min familj, mina vänner, mina fritidsaktiviteter. Men är det samma typ av kärlek jag hyser gentemot alla dessa kategorier, oavsett om det gäller människor eller objekt. Det finns såklart ett tvetydigt svar på detta som bottnar sig i kärlekens natur.
I kärlekens natur ligger en rad olika egenskaper som är starkt förknippade med vad vi människor anser kärlek vara. Det handlar om begrepp som ”tillit” eller tålmodighet. (Se kärlekens lov. Ref). Men det vi ofta glömmer, inte minst jag själv, är passionen! Passionen är kärlekens huvudsakliga drivkraft och det som gör att kärlek kan uppstå, att kärlek finnas och att kärleken kan leva för evigt. Passion kan inte existera utan kärlek och ingen kärlek utan passion. Utan vare sig det ena eller det andra kan ingetdera existera till sin fulla rätt. Att vara passionerad är att känna, att man lägger sin själ öppet inför de sinnesintryck och känslor som man möts med. Att hänge sig.
Min Gud, är en passionens gud. Som lever i allt och som inspirerar mig till att vara passionerad i allt jag gör. Där passionen finns, där finns därför också min gud. En Gud som bor i varje människas hjärta och vill komma ut, få kämpa passionerat och inte minst, få älska en/flera andra människor. Passionen finns i den vildaste av känslostormar men också det lugnaste av betraktande från avstånd.
Kärleken kan aldrig förminskas, inte av ord, normer eller av någon annan människa. Vi tänker ofta på kärlek som den mellan man och kvinna, mellan förälder och barn och nu mer och kanske mellan vänner. Men kärleken är större! Kärleken är för det första inte människans att skapa och för det andra inte att äga. Kärleken är en gåva som vi alla människor har fått och som ingen kan ta ifrån oss, ett förvaltarskap genom Guds yttersta kärlek till oss. Vi kan välja att stoppa undan kärleken som en följd av lögn, svek och förtal. Men, i vårt uppdrag som människor ligger det att alltid älska, oavsett vem och vilka vi möter.
Vad försöker jag, i all min visdom, då säga? Jo, att svaret på min ursprungliga fråga, är att det inte spelar någon roll hur vår kärlek tar sig uttryck, om det gäller relationer eller gentemot annat, så länge vi gör det i kärlek.
Slutligen, det enklaste av budskap: Älska, av hela ditt hjärta och i allt du gör.
Men, passion betyder lidande. Är kärlek då alltid kopplat till lidande av något slag. Jag kan hålla med om att stor hänförelse och berörande gränsar i luv smärta, men nog finns det kärlek utan passion? Det lugna stilla kärleken, den nöjda, till freds. Finns det passion även där? *grunnar på*
SvaraRadera