Hur var det nu egentligen med:

Avstånd

Vi kan stå så nära varandra att vi känner värmen från våra kroppar. Vi kan stå så nära att hjärtslagen från våra bröst ekar som trummor i djupen. Vi kan röra vid varandra och känna våra kroppar darra under våra fingertoppar. Vi kan se varandra i ögonen och skåda varandras själar.

Trots detta är min kropp kall, trots detta är det tyst. Min kropp darrar inte längre och mina fingrar känner ingen hud. Trots detta, är den enda själ jag ser min egen i en immig spegel.

Vi föddes med ett avstånd mellan oss du och jag. Ett avstånd som vi aldrig kommer kunna överbrygga med kyssar, med ord, med tankar. Vi kan bygga våra broar, våra överfarter, våra länkar. Men ett skalv genom våra liv, genom vår själ är nog för att vi inte skall våga ta steget och bygga dem på nytt.

Men vi är modiga tillsammans du och jag. I dig finner jag min styrka, likväl som du finner den i mig. När du faller tar jag emot dig. När jag faller hoppas jag att du står kvar. När jag är famlar blind inför dig, öppna mina ögon. Så skall jag, när du blundar och famlar i mörkret, lysa upp din tillvaro.

Låt mig få känna värmen från din kropp. Låt mig få stå nära dig och känna dina hjärtslag eka i rummet. Jag vill röra dig och känna din kropp darra under mina fingertoppar. Jag vill skåda din själ i dina vackra ögon.

Vem är du? Vem är jag? Frågor vi alla grubblar på och där svaret endast finns gömt djupt i våra hjärtan. Vi har bara hoppet du och jag. Hoppet att vi en dag kommer stå inför våra liv och se varandra i ögonen. Utan behovet av broar, överfarter och länkar. Att vi kommer stå öga mot öga och vara helt utan avstånd ifrån varandra.

Vem du än är som läser, glöm inte; du är älskad.

Kärleken är för oss otroligt viktig. Och välsignade är vi i att vi inte behöver begränsa oss i vår kärlek till andra. Jag älskar många människor. Ett liv utan det skulle inte vara ett liv värt att leva. Men trots detta sätter vi upp hinder i våra huvuden. Hinder som sociala konventioner, traditioner och fördomar. Vilka endast fyller syftet att förminska oss inför varandra.

För är inte Guds kärlek obegränsad? Och skall vi inte sträva efter att älska såsom han älskar? Obehindrat av våra mänskliga brister och synder kan vi uträtta storverk som människor. Att rädda världen börjar i dig själv och sedan i din medmänniska. Ecce Homo. Se människan, älska människan så som du älskar dig själv och bli fri genom det! Fyll inte livet med lögner, fyll livet med det som betyder något. Våga känna alla känslor och lev ett liv i kärlek. Älska därför att du själv är älskad.

<><